Jag älskar kloka människor...
Jag blir alldeles varm, mjuk o fluffig inuti... som ett rosa moln... av sockervadd..... ♥
Gå in på bloggen o läs..... =)))
http://www.whippetnota.blogspot.com/
2012-02-08
2012-02-06
Februari...
... & jädrigt kallt.... Jahupp, så blidde det vinter helt plötsligt då... Snöigt, på tok för många minusgrader... Men värst av allt så är den senaste 2 dagarnas blåsande. Jag FIXAR verkligen inte sån här blåst. Nacken totalrasar. Blä!
Annars då... jooo, jag har ju gått å blitt en sån där dåre.... en sån där dåre som jag svor att aldrig bli... vadå för dåre...? ..... en sån som står på ett löpband på ett gym.... Hähä! ;p
Tror jag är inne på 3:e veckan av gymmande nu, har kört varannan till var tredje dag. Och hittills går det över förväntan... jag hoppas innerligt att jag lyckas hålla i det här... Att det här är en ny livsstil o inte bara något tillfälligt infall för min del. Känner redan hur kroppen mår bättre.
Jag har ju gått och gnuggat, grunnat å funderat på det här en längre tid nu och finally fick jag tummen ur och tog mig dit. Har satsat på en egen PT (Personlig Tränare) och denna investering är nog banne mig det bästa jag gjort på flera år!
Lite skrämmande är det att jag under alla dessa år som skadad (ojj, blir 12-års "jubileum" i år) när jag har träffat diverse olika experter, förstå-sig-påare, doktorer, läkare, sjukgymnaster, massörer och andra tomtar inte fått adekvat hjälp förens jag ramlar iväg till ett gym.......?!?! Min PT e en suverän tjej, som dessutom själv har nackskador, vilket känns skönt för min del... någon som vet o förstår vad det är man pratar om... Gött.
Samtidigt som det är en najz känsla att märka hur kroppen blir starkare, hur stretchingen ökar cirkulation, rörelseomfång m.m. Så är det ju så att har man inte komplex innan - så får man det garanterat på gymmet.... när man ser alla snygga, fräscha, vältränade människor som e i sååå bra form.... när man själv mest känner alla dessa o-ord... o-snygg, o-tränad, o-fit, o-smidig osv.... Nåväl, det e bara å proppa in lurarna i öronen, dra upp volymen å köra sitt eget race... Vilket är exakt vad jag gör åxå. =) & framåt går det! =) Men jäklar vilket vrak jag är/har varit... haha. Det är så pinsam å skrämmande så det är galet komiskt! ;D
Hur mår jyxen då.... joodå, de gillar inte kylan... Men snö är ju annars skitkul... ;p
TinTins avbrutna klo håller på o växa ut... så vi får väl se om den tänker bli normal i framtiden... Hoppas innerligt att han inte får några problem med den bara.
På tal om hundar så är det stora diskussioner igång om Whippet-rasen.... Jag har valt att inte lägga mig i speciellt aktivt... Mest för att jag känner mig som den nybörjare jag faktiskt är... Sen finns det redan så kloka människor där ute som så mkt bättre än mig kan förmedla sig på ett vettigt sätt....
Men jag blir lätt fascinerad.... folk går i sånt försvar när det gäller deras hundar.... vilket man såklart förstår, det är lätt att ta något personligt.
Jag har inga problem med att få höra kritik... så länge den är onyanserad, korrekt och faktiskt inte elakt menad.... E väl den första som är medveten om både mina egna och mina hundars fel & brister.... för såna har vi allihop. Jag är så pass självkritisk o försöker så gott jag kan att ha en stor portion med självinsikt... även när d gäller mina jyx.
Jodå, jag VET mkt väl vad som e fel på mina hundar..... men frågan är om någon annan vet, kan se, det???? Eller......? Och vet de vilka av t.ex mina grabbars fel/brister som faktiskt är VIKTIGA?!?! Det undrar jag........... För när man börjar prata om sånt med folk så står de där som fågelholkar och bara hoho, hallååå??? Tappade bakom en vagn........ Såna fel å brister som faktiskt är relevanta.
Sen har dessa diskussioner lär mig vilka människor, ägare, uppfödare som jag kommer hålla mig LÅÅÅÅÅNGT borta ifrån. Och varifrån jag aldrig i hela mitt liv skulle välja att skaffa valp. Inte för att jag skulle vara välkommen heller, men det är ju en annan saga... haha.
Men det som skrämmer mig mest är att folk väljer att MEDVETET avla på hundar som lämnar väldigt mkt mer att önska i den mentala biten - att avla på hund(ar) som inte är helt mentalt stabila - det gör mig mörkrädd.
Kanske blir det till att byta ras i framtiden..... har ju alltid haft ett gott öga till Greyhound.... och en sån SKA jag ha..... nåväl, den dagen den sorgen. För vinthund, jo det blir det igen.... ♥
En vinthund = en hetsjägare som jagar med synen och som springer ikapp sitt byte.
Mina 2 "hetsjägare".... haha! <3<3<3
Har fått frågan om varför jag ibland är så "hemlighetsfull & luddig" när jag skriver om vissa saker... Tja, det är ju medvetet såklart... Jag skriver ju den här bloggen för min egen skull... jag tror mig veta att jag har fåtalet "fasta läsare" - men skaran som kikar in här är nog inte speciellt stor.... så när jag ibland får en tanke, en känsla, ett minne eller liknande vill jag få ner det på pränt... men det innebär inte att jag måste utveckla det hela vidare än så - det räcker för mig att jag vet vad det handlar om... Sen finns ju respekten för andra människor där... ibland när jag skriver så har andra personer varit inblandade på ett eller annat sätt... att jag har valt att hänga ut mig själv på tork är en sak.... mina tankar, känslor, upplevelser osv. de är mina.... men att hänga ut andra, d gör jag inte hur som helst.
... & jädrigt kallt.... Jahupp, så blidde det vinter helt plötsligt då... Snöigt, på tok för många minusgrader... Men värst av allt så är den senaste 2 dagarnas blåsande. Jag FIXAR verkligen inte sån här blåst. Nacken totalrasar. Blä!
Annars då... jooo, jag har ju gått å blitt en sån där dåre.... en sån där dåre som jag svor att aldrig bli... vadå för dåre...? ..... en sån som står på ett löpband på ett gym.... Hähä! ;p
Tror jag är inne på 3:e veckan av gymmande nu, har kört varannan till var tredje dag. Och hittills går det över förväntan... jag hoppas innerligt att jag lyckas hålla i det här... Att det här är en ny livsstil o inte bara något tillfälligt infall för min del. Känner redan hur kroppen mår bättre.
Jag har ju gått och gnuggat, grunnat å funderat på det här en längre tid nu och finally fick jag tummen ur och tog mig dit. Har satsat på en egen PT (Personlig Tränare) och denna investering är nog banne mig det bästa jag gjort på flera år!
Lite skrämmande är det att jag under alla dessa år som skadad (ojj, blir 12-års "jubileum" i år) när jag har träffat diverse olika experter, förstå-sig-påare, doktorer, läkare, sjukgymnaster, massörer och andra tomtar inte fått adekvat hjälp förens jag ramlar iväg till ett gym.......?!?! Min PT e en suverän tjej, som dessutom själv har nackskador, vilket känns skönt för min del... någon som vet o förstår vad det är man pratar om... Gött.
Samtidigt som det är en najz känsla att märka hur kroppen blir starkare, hur stretchingen ökar cirkulation, rörelseomfång m.m. Så är det ju så att har man inte komplex innan - så får man det garanterat på gymmet.... när man ser alla snygga, fräscha, vältränade människor som e i sååå bra form.... när man själv mest känner alla dessa o-ord... o-snygg, o-tränad, o-fit, o-smidig osv.... Nåväl, det e bara å proppa in lurarna i öronen, dra upp volymen å köra sitt eget race... Vilket är exakt vad jag gör åxå. =) & framåt går det! =) Men jäklar vilket vrak jag är/har varit... haha. Det är så pinsam å skrämmande så det är galet komiskt! ;D
Hur mår jyxen då.... joodå, de gillar inte kylan... Men snö är ju annars skitkul... ;p
TinTins avbrutna klo håller på o växa ut... så vi får väl se om den tänker bli normal i framtiden... Hoppas innerligt att han inte får några problem med den bara.
På tal om hundar så är det stora diskussioner igång om Whippet-rasen.... Jag har valt att inte lägga mig i speciellt aktivt... Mest för att jag känner mig som den nybörjare jag faktiskt är... Sen finns det redan så kloka människor där ute som så mkt bättre än mig kan förmedla sig på ett vettigt sätt....
Men jag blir lätt fascinerad.... folk går i sånt försvar när det gäller deras hundar.... vilket man såklart förstår, det är lätt att ta något personligt.
Jag har inga problem med att få höra kritik... så länge den är onyanserad, korrekt och faktiskt inte elakt menad.... E väl den första som är medveten om både mina egna och mina hundars fel & brister.... för såna har vi allihop. Jag är så pass självkritisk o försöker så gott jag kan att ha en stor portion med självinsikt... även när d gäller mina jyx.
Jodå, jag VET mkt väl vad som e fel på mina hundar..... men frågan är om någon annan vet, kan se, det???? Eller......? Och vet de vilka av t.ex mina grabbars fel/brister som faktiskt är VIKTIGA?!?! Det undrar jag........... För när man börjar prata om sånt med folk så står de där som fågelholkar och bara hoho, hallååå??? Tappade bakom en vagn........ Såna fel å brister som faktiskt är relevanta.
Sen har dessa diskussioner lär mig vilka människor, ägare, uppfödare som jag kommer hålla mig LÅÅÅÅÅNGT borta ifrån. Och varifrån jag aldrig i hela mitt liv skulle välja att skaffa valp. Inte för att jag skulle vara välkommen heller, men det är ju en annan saga... haha.
Men det som skrämmer mig mest är att folk väljer att MEDVETET avla på hundar som lämnar väldigt mkt mer att önska i den mentala biten - att avla på hund(ar) som inte är helt mentalt stabila - det gör mig mörkrädd.
Kanske blir det till att byta ras i framtiden..... har ju alltid haft ett gott öga till Greyhound.... och en sån SKA jag ha..... nåväl, den dagen den sorgen. För vinthund, jo det blir det igen.... ♥
En vinthund = en hetsjägare som jagar med synen och som springer ikapp sitt byte.
Mina 2 "hetsjägare".... haha! <3<3<3
Har fått frågan om varför jag ibland är så "hemlighetsfull & luddig" när jag skriver om vissa saker... Tja, det är ju medvetet såklart... Jag skriver ju den här bloggen för min egen skull... jag tror mig veta att jag har fåtalet "fasta läsare" - men skaran som kikar in här är nog inte speciellt stor.... så när jag ibland får en tanke, en känsla, ett minne eller liknande vill jag få ner det på pränt... men det innebär inte att jag måste utveckla det hela vidare än så - det räcker för mig att jag vet vad det handlar om... Sen finns ju respekten för andra människor där... ibland när jag skriver så har andra personer varit inblandade på ett eller annat sätt... att jag har valt att hänga ut mig själv på tork är en sak.... mina tankar, känslor, upplevelser osv. de är mina.... men att hänga ut andra, d gör jag inte hur som helst.
2012-01-10
Mardrömmar...
Nån som brukar råka ut för läbbiga drömmar?
Jag gör det emellanåt - brukar vara ett tydligt tecken på att nåt inte riktigt är helt som det ska i kropp/knopp.
Som ju inte är någon större hemlighet har jag, sedan olyckan, väldigt svårt att sova... och när jag väl lyckas somna - så blir resultatet alltid att jag drömmer. Kommer inte alltid ihåg vad jag drömt, men en känsla, en aning.... en vag förnimmelse brukar alltid dröja sig kvar.... både bra o dåliga.
Har några välkända, återkommande drömmar som ger mig riktig ångest när jag vaknar, har ju haft dessa i många år nu. Troligtvis kommer jag få ha dem resten av livet - vissa saker sätter så stora spår att de aldrig försvinner... mattas av, förhoppningsvis.... men aldrig helt upphöra.
Men för att riktigt öka på det jobbiga så började jag även drömma otäckt om katterna... Faktiskt första gången jag drömmer om dem.... visst spökar de för mig.... Ser en svans i ögonvrån... Blir ibland helt övertygad om att Flamman ligger på sin huvudkudde bredvid mig o spinner.... Jag känner henne komma smygande ner in under täcket längs min rygg.... Oftast sker detta när jag är mitt mellan sömn o vaken.... Vid dessa tillfällen brukar jag bara fortsätta blunda och vara tacksam över att mina änglar spökar för mig....
Men dessa mardrömmar, är något helt annat... Jag har ju en väldigt livlig fantasi, tror att detta hjälper till att skruva till drömmarna för mig... Är helt övertygad om att det jag upplever är på riktigt, vet inte hur många ggr jag har vaknat skrikande i ren panik.... tårarna sprutar, pulsen rusar, hyperventilerar....... panikångest...... hela kroppen är inställd på fara.... alla sinnen på helspänn..... varenda varningslampa lyser och larmet går.... R E D __ A L E R T !
Att vakna i detta tillstånd är ju mindre angenämt... det tar mig oftast en rejäl stund, ibland timmar, att lugna ner mig....
Varifrån kommer detta... tja, ingen aning. Varför? Vet inte. Hur får man stopp på det? Bra fråga.... Det här inträffar några ggr per år så det är ju inte nåt som sker varje vecka.... men när det har hänt, så mår jag inte så bra ett litet tag efteråt. Det är fruktansvärt.
Nå, då har jag fått lämpa av mig lite ångest......
Krigandet med diskmaskinen fortsätter.... kanske får den flytta hemifrån.... till återvinningen. Vi får väl se.
Dagens angenäma i-landsproblem = jag har träningsvärk! ;p
Avslutar med en radda bilder från FB som jag av en eller annan anledning tycker om.....
Sååå sant! ♥
Sant!
;p Hihi!
Japp så e det! ALLA e rädda för mig! ;p
Ja inte nog med mardrömmarna... jag hör ju röster åxå.... ;p
Å så öser vi på med lite videos åxå! =)
Klockrent, nu måste jag ligga i lite o träna grabbarna! ;p
Cool kuse!
Till sist nåt tänkvärt....
Om en hund vore din lärare, skulle du kanske lära dig saker som dessa:
■ När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.
■ Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.
■ Bits inte när det räcker med att morra.
■ Låt andra veta när de inkräktar på ditt område.
■ Spring, hoppa och lek en stund varje dag.
■ Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.
■ Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring.
■ Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset.
■ När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.
■ Oavsett hur ofta du får skäll - tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.
■ Njut av den enkla glädjen i en promenad.
■ Var lojal.
■ Låtsas aldrig vara något du inte är.
■ Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det.
■ När någon har en dålig dag - var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara...
Nån som brukar råka ut för läbbiga drömmar?
Jag gör det emellanåt - brukar vara ett tydligt tecken på att nåt inte riktigt är helt som det ska i kropp/knopp.
Som ju inte är någon större hemlighet har jag, sedan olyckan, väldigt svårt att sova... och när jag väl lyckas somna - så blir resultatet alltid att jag drömmer. Kommer inte alltid ihåg vad jag drömt, men en känsla, en aning.... en vag förnimmelse brukar alltid dröja sig kvar.... både bra o dåliga.
Har några välkända, återkommande drömmar som ger mig riktig ångest när jag vaknar, har ju haft dessa i många år nu. Troligtvis kommer jag få ha dem resten av livet - vissa saker sätter så stora spår att de aldrig försvinner... mattas av, förhoppningsvis.... men aldrig helt upphöra.
Men för att riktigt öka på det jobbiga så började jag även drömma otäckt om katterna... Faktiskt första gången jag drömmer om dem.... visst spökar de för mig.... Ser en svans i ögonvrån... Blir ibland helt övertygad om att Flamman ligger på sin huvudkudde bredvid mig o spinner.... Jag känner henne komma smygande ner in under täcket längs min rygg.... Oftast sker detta när jag är mitt mellan sömn o vaken.... Vid dessa tillfällen brukar jag bara fortsätta blunda och vara tacksam över att mina änglar spökar för mig....
Men dessa mardrömmar, är något helt annat... Jag har ju en väldigt livlig fantasi, tror att detta hjälper till att skruva till drömmarna för mig... Är helt övertygad om att det jag upplever är på riktigt, vet inte hur många ggr jag har vaknat skrikande i ren panik.... tårarna sprutar, pulsen rusar, hyperventilerar....... panikångest...... hela kroppen är inställd på fara.... alla sinnen på helspänn..... varenda varningslampa lyser och larmet går.... R E D __ A L E R T !
Att vakna i detta tillstånd är ju mindre angenämt... det tar mig oftast en rejäl stund, ibland timmar, att lugna ner mig....
Varifrån kommer detta... tja, ingen aning. Varför? Vet inte. Hur får man stopp på det? Bra fråga.... Det här inträffar några ggr per år så det är ju inte nåt som sker varje vecka.... men när det har hänt, så mår jag inte så bra ett litet tag efteråt. Det är fruktansvärt.
Nå, då har jag fått lämpa av mig lite ångest......
Krigandet med diskmaskinen fortsätter.... kanske får den flytta hemifrån.... till återvinningen. Vi får väl se.
Dagens angenäma i-landsproblem = jag har träningsvärk! ;p
Avslutar med en radda bilder från FB som jag av en eller annan anledning tycker om.....
Sååå sant! ♥
Sant!
;p Hihi!
Japp så e det! ALLA e rädda för mig! ;p
Ja inte nog med mardrömmarna... jag hör ju röster åxå.... ;p
Å så öser vi på med lite videos åxå! =)
Klockrent, nu måste jag ligga i lite o träna grabbarna! ;p
Cool kuse!
Till sist nåt tänkvärt....
Om en hund vore din lärare, skulle du kanske lära dig saker som dessa:
■ När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.
■ Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.
■ Bits inte när det räcker med att morra.
■ Låt andra veta när de inkräktar på ditt område.
■ Spring, hoppa och lek en stund varje dag.
■ Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.
■ Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring.
■ Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset.
■ När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.
■ Oavsett hur ofta du får skäll - tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.
■ Njut av den enkla glädjen i en promenad.
■ Var lojal.
■ Låtsas aldrig vara något du inte är.
■ Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det.
■ När någon har en dålig dag - var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara...
2012-01-08
Nytt År, hej vad tiden går...
Jahupp, då har det ramlat iväg å blivit 2012 då alltså.... Något sent får jag väl passa på o önska alla en God Fortsättning, bättre sent än aldrig. ;p
Jag ska väl försöka ta o summera ihop året som gått.... helt klart ett skitår... när jag får lite motivation till det.
2012 hade väl åxå kunnat börja något bättre. TinTin tyckte att även han skulle bli klo-less... så när de kutade runt i skogen i förra veckan så måste han ha fastnat rätt rejält för hela klon e borta.
Herre min skapare vad det blödde.... Jag fixar ju det här med blod dåligt, men det var bara att bita ihop.
Det blev såklart en snabbkoll hos veterinären, finns inte en tillstymmelse till klorester kvar, puts väck - liksom pulpan. Den stora frågan var även hur mkt av klobenet som rykt....
Enligt vetten så är detta sätt tydligen väldigt ovanligt när de bryter klor, att de gör det så... hmmm... vad ska man säga, ingående ordentligt.... (nä jag vet inte hur mkt vinthundar/whippar/greys de får in där m brutna klor iofs.) Men varför är jag förvånad.... våra grabbar lyckas ju med det mesta. TT var väl avis på brorsans framtå så han fixade en baktå själv.... *djup suck*
Han var så otroligt duktig när de kände runt inne i såret efter rester - tyckte det var lite läskigt så han höjde ena ögonbrynet... och slickade sig lite runt munnen... älskade, underbara hund! ♥
Men detta har ju gjort att lilla Prinsessan (Prinsen) på (Fj)ärten har stora bekymmer.... hans tillvaro har vänts upp & ner.... Eftersom HAN (dvs Viper) är komplett övertygad om att han är Centrum av Universum - förstår han inte riktigt att TinTin helt plötsligt får mer fokus än han själv...... staaaaaaaaaackars lilla Fjant..... ;p
I går kväll kom jag hem efter en luvlig (nej, inte felstavat! ;p) wknd i Gbg hos Ste. ♥ Där jag har härjat runt i dagarna 3. Nja, härjat var väl att ta i kanske - men terroriserat kan jag skriva under på!
Nu har jag bevistat MyDog-mässan för första ggn, spännande, intressant o kul. Hejjade på Carola J, folket från Enskede Hund&Katt + shoppade en del, såklart. ;p
Passade åxå på att ramla förbi Hundkapp/Greyhound-montern på mässan... jag var ju där lite i studiebesöks-syfte, för att spana på hur de gör. Pratade med alla glada människor o knäppte lite kort. 7HS tillsammans med GHK som stod för den fina montern på rastorget. =)
Annars har det blivit en del "tjöta hål i hövvet på" såklart. Har käkat gött, blivit bortskämd & omhändertagen... underbart att kunna ladda batterierna så. =)
Välbehövligt att få komma bort lite o bara vara jag ett tag, luvligt! ;)
Har dessutom aldrig råkat ut för tågresor som gått så otroligt bra o felfritt. Var framme båda resorna innan utsatt tid. ^^ D gick som tåget.. ;p
Gissa om det var 2 lyckliga jyx när matte kom hem.... Vippe hämtade vante efter vante efter vante efter vante.... o när vantarna var slut, ja då började han hämta leksaker -en efter en- istället. ♥
TT var lite mer cool, som alltid när det gäller honom... han konstaterade att nu va matte = hans huvudkudde, hemma igen.
Detta var första ggn som jag någonsin varit borta ifrån dem, men de överlevde såklart det åxå. De har ju blivit stora pojkar. =)
Fick kika på lite bilder hos S... som jag inte sett tidigare.... kanske tur det.... men när jag nu kommit hem och mitt andra, gamla mail-konto började skrika högt om risken för att det blivit kapat - gjorde jag 'misstaget' att skumma igenom några gamla mail från tiden då bilderna togs....... Jag är inte på något sätt tappad bakom en vagn, har varit högst medveten om riskerna - men trots att det är flera år sedan.... när man börjar lägga ihop 1+1....... o inte bara kan läsa sig till eller får vissa händelser beskrivna för sig........ *blundar* >.<
Vissa människor får på tok för lite cred för vad de gör..... Och verkligheten utanför den skyddade glasbubblan vi lever i....... den är nog fan så svår att ens föreställa sig.......
Ibland är det nyttigt att bli påmind om det.... en fet spark i baken lixom, reality check...
När jag läste dessa mail kunde jag dessutom inte undgå att märka o inse hur fruktansvärt dåligt jag mådde själv då, såklart av helt andra orsaker..... orsaker som fortfarande hemsöker mig....... Var lite trasig o krackelerad.... Och ego...... Life's a bitch osv. Minnena sköljde över mig i vågor, mindre angenämt..... Jag hade inbillat mig att jag hade begravt allt det gamla nånstans djupt ner, men det behövdes inte mkt för att det skulle bubbla upp till ytan igen. Jaja, det som inte dödar - det härdar.... eller hur det nu va... :p
Dagens irriterande i-landsproblem är att diskmaskinen bråkar... Min vilda gissning är att pumpen har ballat ur och inte orkar driva runt spolar-armen längre. Apparaten är ju visserligen till åren kommen nu, men men. Får väl jobba lite manuellt då istället, bara nacken som tar stryk av det. ;p
Och så avslutar vi med en liten men ack så klockren video.... helt klart tänkvärt!
Jahupp, då har det ramlat iväg å blivit 2012 då alltså.... Något sent får jag väl passa på o önska alla en God Fortsättning, bättre sent än aldrig. ;p
Jag ska väl försöka ta o summera ihop året som gått.... helt klart ett skitår... när jag får lite motivation till det.
2012 hade väl åxå kunnat börja något bättre. TinTin tyckte att även han skulle bli klo-less... så när de kutade runt i skogen i förra veckan så måste han ha fastnat rätt rejält för hela klon e borta.
Herre min skapare vad det blödde.... Jag fixar ju det här med blod dåligt, men det var bara att bita ihop.
Det blev såklart en snabbkoll hos veterinären, finns inte en tillstymmelse till klorester kvar, puts väck - liksom pulpan. Den stora frågan var även hur mkt av klobenet som rykt....
Enligt vetten så är detta sätt tydligen väldigt ovanligt när de bryter klor, att de gör det så... hmmm... vad ska man säga, ingående ordentligt.... (nä jag vet inte hur mkt vinthundar/whippar/greys de får in där m brutna klor iofs.) Men varför är jag förvånad.... våra grabbar lyckas ju med det mesta. TT var väl avis på brorsans framtå så han fixade en baktå själv.... *djup suck*
Han var så otroligt duktig när de kände runt inne i såret efter rester - tyckte det var lite läskigt så han höjde ena ögonbrynet... och slickade sig lite runt munnen... älskade, underbara hund! ♥
Men detta har ju gjort att lilla Prinsessan (Prinsen) på (Fj)ärten har stora bekymmer.... hans tillvaro har vänts upp & ner.... Eftersom HAN (dvs Viper) är komplett övertygad om att han är Centrum av Universum - förstår han inte riktigt att TinTin helt plötsligt får mer fokus än han själv...... staaaaaaaaaackars lilla Fjant..... ;p
I går kväll kom jag hem efter en luvlig (nej, inte felstavat! ;p) wknd i Gbg hos Ste. ♥ Där jag har härjat runt i dagarna 3. Nja, härjat var väl att ta i kanske - men terroriserat kan jag skriva under på!
Nu har jag bevistat MyDog-mässan för första ggn, spännande, intressant o kul. Hejjade på Carola J, folket från Enskede Hund&Katt + shoppade en del, såklart. ;p
Passade åxå på att ramla förbi Hundkapp/Greyhound-montern på mässan... jag var ju där lite i studiebesöks-syfte, för att spana på hur de gör. Pratade med alla glada människor o knäppte lite kort. 7HS tillsammans med GHK som stod för den fina montern på rastorget. =)
Annars har det blivit en del "tjöta hål i hövvet på" såklart. Har käkat gött, blivit bortskämd & omhändertagen... underbart att kunna ladda batterierna så. =)
Välbehövligt att få komma bort lite o bara vara jag ett tag, luvligt! ;)
Har dessutom aldrig råkat ut för tågresor som gått så otroligt bra o felfritt. Var framme båda resorna innan utsatt tid. ^^ D gick som tåget.. ;p
Gissa om det var 2 lyckliga jyx när matte kom hem.... Vippe hämtade vante efter vante efter vante efter vante.... o när vantarna var slut, ja då började han hämta leksaker -en efter en- istället. ♥
TT var lite mer cool, som alltid när det gäller honom... han konstaterade att nu va matte = hans huvudkudde, hemma igen.
Detta var första ggn som jag någonsin varit borta ifrån dem, men de överlevde såklart det åxå. De har ju blivit stora pojkar. =)
Fick kika på lite bilder hos S... som jag inte sett tidigare.... kanske tur det.... men när jag nu kommit hem och mitt andra, gamla mail-konto började skrika högt om risken för att det blivit kapat - gjorde jag 'misstaget' att skumma igenom några gamla mail från tiden då bilderna togs....... Jag är inte på något sätt tappad bakom en vagn, har varit högst medveten om riskerna - men trots att det är flera år sedan.... när man börjar lägga ihop 1+1....... o inte bara kan läsa sig till eller får vissa händelser beskrivna för sig........ *blundar* >.<
Vissa människor får på tok för lite cred för vad de gör..... Och verkligheten utanför den skyddade glasbubblan vi lever i....... den är nog fan så svår att ens föreställa sig.......
Ibland är det nyttigt att bli påmind om det.... en fet spark i baken lixom, reality check...
När jag läste dessa mail kunde jag dessutom inte undgå att märka o inse hur fruktansvärt dåligt jag mådde själv då, såklart av helt andra orsaker..... orsaker som fortfarande hemsöker mig....... Var lite trasig o krackelerad.... Och ego...... Life's a bitch osv. Minnena sköljde över mig i vågor, mindre angenämt..... Jag hade inbillat mig att jag hade begravt allt det gamla nånstans djupt ner, men det behövdes inte mkt för att det skulle bubbla upp till ytan igen. Jaja, det som inte dödar - det härdar.... eller hur det nu va... :p
Dagens irriterande i-landsproblem är att diskmaskinen bråkar... Min vilda gissning är att pumpen har ballat ur och inte orkar driva runt spolar-armen längre. Apparaten är ju visserligen till åren kommen nu, men men. Får väl jobba lite manuellt då istället, bara nacken som tar stryk av det. ;p
Och så avslutar vi med en liten men ack så klockren video.... helt klart tänkvärt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)