VipTin

Hattifnatt
Ja, eller nåt liknande typ...

Baaah, långhelgen som gick var ju trevlig - fläckvis iaf. Mycket trevligt på hundkappen... lite slappartrevligt för övrigt. Sen var jag lite flitig o kreativ åxå. Så nu är det bara resten kvar....

Besöket på kappen gjorde ju att vi bestämde oss för att satsa lite mer seröst på det. Vilket kräver att man tar tag i lite olika delar av omvärlden - vilket jag har gjort nu. Nu återstår lite grundjobb så som lösa medlemsskap, skicka iväg anmälning till tränar-kurs/utbildning, skicka kopior på stamtavlorna, införskaffa lite munkorgar m.m. Nåja, borde väl snart gå att ordna.


Helgen som gick
I söndax var vi till hundöarna o lät grabbarna springa lite lösa - tjohej vad de sprang. Nu har jag ju lärt mig det här med vikten av att vätska dem + ge elektrolyter, så det var inte lika ängsligt och inte heller pinkade Viper rött.
Däremot lyckades ju TinTin springa sönder sig...... *suck* Helt plötsligt kommer han till mig o visar att han inte vill stödja på vänstra bakbenet.
Vi gick av hundarna för de var så högt i puls och åkte sen hem. De somnade och vi passade på att åka o handla medan de sov. När vi kom hem igen ville TT inte alls stödja på bakbenet, det lixom vek sig under honom.... *dubbel-suck* Ringde in o pratade med vettarna på akuten och åkte sen in med honom....
De goda nyheterna är att efter röntgen och en rejäl genom känning/klämning så hittades absolut nada! Men han ska gå kopplad i 1 vecka o käka Rimadyl i några dagar.
De mindre goda nyheterna är att det ju, som alltid, blev en ganska dyr helg - eftersom att åka in akut med djur aldrig e billigt.

Vi hade ändå tur o träffade vår favvo veterinär. Som dessutom hade varit o arbetat på Åkers kanal dagen innan och hon berättade att hon sett whippar som var mindre än Viper...... WHAT!!! Är det ens MÖJLIGT!!!!! ^^ :O
Skönt att ha en vette man har förtroende för, och som dessutom är van vid greyhounds & whippets.

Dagen efter var det inte ens snack om att gå på 3 ben för TT - nädå, han e fortfarande lite stel och aktar bakbenet när han hoppar upp någonstans, men annars så vill han gärna busa med Vippe, jaga katter o lattja runt i största allmänhet.


Spotify
Yöpp, jag har lyckats komma över Spotify... så idag har jag suttit o lyssnat runt på en maaassa musik... lätt beroendeframkallande kan jag varna för.....


Lite bilder
Jupp, har varit igång o fotat lite... about f**kin time eller hur...... ;p
Håll till godo....


Här är grabbarna in sina Y-racingselar - som inte ska gå att backa ur. ^^


Har använt mig av 2 ringar att fästa kopplet i. Som synes ska det räcka med att ha kopplet fast i den främre ringen för om hunden backar o sträcker selen bakåt så spänner automatiskt det bakre mag-bandet åt och det går inte att backa ur för bröstkorgen tar emot.
Jag gillar heller inte att i vanliga fall ha kopplet i den bakre ringen för det är inte runt magen jag vill ha belastningen om de skuttar iväg i kopplet eller råkar dra till lite.


Vill man verkligen vara på den säkra sidan kan man sätta kopplet i den bakre ringen. Eller som på race, så har man oftast två koppel, ett i varje ring.


Jag har sytt selarna så att den bakre magremmen går att ta bort och vips blir det en "vanlig", dock inte rymningssäker, Y-sele istället.


Lilla Fjant med sin sele.


Viper fick snökamouflage-färgat fleece foder. TinTins blev svart för den andra färgen tog slut.


Så här ser ju de vanliga racing-selarna ut. Som bara går tvärs över bogen. Men när Viper har haft såna selar så har de bara hamnat över halsen på honom - därav ville jag ha Y-selar.


Men det här är ju grundprincipen som racingselarna bygger på, som syns på bilden. Backar hunden tar magremmen emot eftesom bröstkorgen "sitter i vägen".


En bild på det vackra zebrafejset!
Vet inte vad som hände men öronen trillade ner..... ja, fläckvis iaf.


Härom dagen prasslade det lite konstigt.... det var Flamman som hade skaffat sig ett nytt halsband...


Pucko-katt!


Viper har ju en förkärlek för att försöka hitta på ursäkter för att göra allt annat än vara still när man ska klippa klorna... Väldigt ofta brukar han försöka få tag på mina hårsnoddar, till min stora irritation. Så här har han fått en hårsnodd...... ^^
Kan ju säga att han inte är lika intresserad av hårsnoddar längre... om han inte får busa med dem o ha dragkamp förståss. *suck*
Husse tyckte iaf att det var roligt att föreviga det på bild.