2011-10-13



Min älskade Flamman finns inte längre hos oss...
Idag fick hon göra sin syster sällskap och somna in även hon... Systrarna Blåöga har fått följas åt till Regnbågsbron.... oskiljaktiga, precis så som de levde hela sitt liv...
Min älskade Matte-katt, Fräsan... Brandlarm.... du fattas mig........ ni båda fattas mig.... ♥♥♥

Det har varit en helt osannolikt overklig vecka, och med overklig menar jag på ett hemskt ¤ dåligt sätt... I måndags fick Bluey somna in pga vatten i lungorna/brösthålan... när jag kom hem därifrån spenderade jag dagen tillsammans med Flamman och jag tittade närmare på hennes andning och tyckte mig se att även hon andades ansträngt.... Så jag ringde till vet.kliniken o bokade in en tid även för henne till dagen efter..... Lite så där lagom nojjig, det var ju länge sen hon fick en koll så det var ju lika bra att hon blev tittad på åxå.
Det var en tung måndag, mkt att smälta... usch så hemskt. Chocken hade inte riktigt lagt sig.... jag kunde inte fatta att inte Bluey fanns kvar hos oss... men som tur var fanns ju Flamman - mattes plåster. Hon gjorde sitt bästa för att trösta.... ♥

Jag packar in Fräs i transportburen o styr kosan mot vetten... Väl där tas lite blodprover + att de plåtar bröstkorg + buk...............

.............. sen kommer _ C H O C K E N _ hon har OCKSÅ vatten i lungorna....... [det är fan inte sant.... ?!] *blundar*
Veterinärerna trodde inte sina ögon.... jag trodde inte mina öron... Fick rådet att åka in akut till djursjukhuset m henne där de kunde göra mkt mer än på vår vanliga lilla vet.klinik. In på akutremiss... De tar emot Flamman, hon läggs direkt i syrgasbur och de behåller henne över natten för att försöka tömma bort vätskan, ta lite prover på bl.a blod och vätskan i lungorna.
Får en kort uppdatering på telefonen på kvällen... Vätskan är inte ren, utan blodblandad - vilket inte helt osannolikt kan bero på en tumör..... m tanke på hennes ålder, samt att hon tidigare haft juvertumörer osv. *blundar igen*
De skulle kontakta mig vidare dagen efter.... så blir det... Ingen vidare diagnos.. jag får veta att man _kan_ gå vidare med en magnet-/skiktröntgen av brösthåla för att eventuellt kunna fastställa en grundorsak.... men troligtvis är det en tumör som spökar nånstans.... och att försöka behandla en 14-årig katt m cellgifter osv. NEJ kommer inte ens på fråga... Vilka alternativ finns det då undrar jag - inte många. Att låta henne somna in.....

Jag o Husse diskuterar det hela flera ggr..... vi bestämmer oss för att nu får det räcka, vi åker in för att hälsa på henne o ta ett sista farväl...... Vi var inte beredda på vad som mötte oss. Så fort Fräsan fick syn på oss så började hon spinna, äta lite o vara allmänt gosig.... Hon var jättepigg, glad o kelsjuk..... Det fanns inte på kartan att låta henne somna in där ¤ då.... Vi får veta att hon varit bortkopplad fr syrgasen i ett par timmar och det är okej att vi tar hem henne så länge vi är medvetna om att det är på lånad tid, att hon kan bli väldigt dåligt väldigt snabbt.

Men med hem följer hon..... Inom loppet av 3 minuter hemma har hon ätit, druckit + varit på lådan - o hon vägrade att göra något av dem där.... Inte så konstigt, min älskade Flamma, hemma bäst... nära, nära matte. Jag tror inte hon slutade spinna ens när hon sov.... hon var hela tiden tätt, tätt intill eller på mig... ♥♥♥
Jag sitter uppe med henne nästan hela natten... vi kryper ner i sängen o hon lägger sig nära, på kudden, som hon blev lärd att göra för så många år sedan som kattunge.... då jag verkligen inte ville ha katterna liggandes vid benen..... Och som hon spinner....
Bitterljuvt, jag får chansen att berätta allt jag vill.... får be om ursäkt för de gånger man blivit irriterad över de hyss hon, och syrran, hittat på.... Glada minnen, vardagsminnen..... minnen helt enkelt.... Vi pratar mkt hon o jag, länge.... Ser in i hennes vackra blå ögon o bedyrar min kärlek till henne.... Allt detta jag inte hann göra med Bluey gör jag nu dubbelt upp.....
Jag är så oändligt ¤ obeskrivligt tacksam för denna sista, om än ack så korta, tid vi fick tillsammans..... älskade, älskade katt......
Alltsom timmarna går märks det att hennes andning blir tyngre o tyngre... hon börjar dra djupa suckar......
Vi pratar jag o Husse o bestämmer oss för att inte dra ut på det oundvikliga för länge... vi ringer o får tid lite senare......
Hon får följa sin syster..... så som de levde, så dör de....... De fattas mig..... ♥

Smärtan är obeskrivlig......... förlamande........ jag kan inte sluta bryta ihop...... Samtidigt som det känns orättvist för jag har inte hunnit börja sörja Bluey.... hjärnan funkar ju så att den har mest fokus på det som hänt senast......... Jag får dåligt samvete.......

Jag har dyrkat marken ni tassat på..... Ni har varit min medelpunkt i stort sett hela mitt "vuxna" liv... 14 år... känns som om ni alltid funnits hos mig.....

Det är så tomt, så oerhört tomt här hemma nu........ Inga tjejer som kommer o hälsar vid dörren när man kommer hem, inga tjejer som kommer o kräver uppmärksamhet när man sitter i soffan.... inga tjejer som kommer o ska gå på lådan när man själv är på toa.... Inga tjejer som ligger i duschen o myser av golvvärmen..... Ingen Bluey som kräver mat så fort jag eller Husse rör oss mot köket.... Ingen Flamman som sitter på toastolen när jag borstar tänderna.....
T O M T..... tänk att något så litet kan vara så stort.....

Flamman har alltid varit min katt, en tvättäkta matte-katt.... andra människor har varit som mest måttligt intressanta... hon har accepterat att bo ihop med Husse, kelat lite avmätt.... men det har alltid varit matte som stått högst upp på listan.....
Bluey har varit den sociala av de 2.... glatt hejjat på främmande, sålt sin själ för lite mat - oavsett vem som bjöd... Självklart krävt uppmärksamhet, kel, gos oavsett vilken människa som råkat vara närmast.... Tvättat syrran, oavsett om hon ville det eller inte.....

Mina blåögda drottningar....... vart tog ni vägen.... vad ska jag göra nu...... Jag hör er fortfarande, nån som e å krafsar i kattlådan.... ser en svanstipp försvinna runt dörrposten i ögonvrån........ Hur länge ska ni spöka för mig.... för alltid? Jag hoppas det......

Vila i frid...... Sov i ro...... vi ses sen, lite längre fram..... Ta hand om varandra o vänta på mig vid Regnbågsbron....

"
På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som står en människa nära dör, kommer det till Regnbågsbron. Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns gott om mat, vatten och solsken - och alla våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som varit gamla eller sjuka blir friska och pigga igen; de som varit skadade blir återställda till hälsa och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Alla djuren är nöjda och lyckliga, förutom en liten sak; alla saknar de någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans, men den dagen kommer då en av dem stannar upp och tittar mot horisonten. Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Plötsligt bryter han loss ifrån gruppen, flygande över det gröna gräset - fortare, fortare.

Han har sett dig, och när du och din speciella vän möts, kramas ni i en glädjefyllt återförening - med vetskapen om att ni aldrig kommer skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, tårar i ögonen dina händer smeker på nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen.
Som så länge varit borta från ditt liv, men aldrig en sekund borta från ditt hjärta.

Då och först då får ni tillsammans passera över regnbågen...
"




Flamman solar...


Flamman ålade sig ur bilburen o tyckte att hon skulle köra bilen istället.


Vacker Flamman! ♥


Så såg det ut innan TinTin flyttade in...


Viper ¤ den soldyrkande Flamman på balkongen


Bluey sover i min datastol


Bluey vill vara säker på att vi inte glömmer att ta med henne på semestern! ♥


Bluey har bestämt att det är viktigare för Husse att klappa på henne än att spela PS3spel!


En mkt vanlig syn... syrrorna ihop snurrade tillsammans.... ♥♥♥


♥♥♥


Bluebird ¤ Firebird

3 kommentarer:

  1. Jag känner verkligen med dig Katja, det är så fruktansvärt hemskt o svårt att fatta när de fyrbenta går över regnbågsbron. Jag vet att det gått en liten tid nu sedan du miste dina drottningar, men det tar lång tid innan de slutar "spöka". Jag kan fortfarande höra Tyko krafsa på toadörren när jag är i duschen. Det är svårt att acceptera när djuren dör, men man vet ändå att de haft det bra den tid de vandrat här på jorden.Massor med kramar. Mia, Jazper o Totto <3<3<3

    SvaraRadera
  2. Tårarna rinner när jag läser om att du har fått ta farväl av dina älskade katter, båda på så kort tid! Det gör mig ont!
    Tänker på er!

    Kramar i mängd... Carola

    SvaraRadera
  3. @Mia: Ja det var tungt, och är det fortfarande. Jag förvånas ibland över hur tungt det faktiskt är. Men, livet går ju obevekligt vidare, som det ska, och jag har ju andra som behöver mig... som tur är! =)
    Varma kramar tillbaka till er alla! ♥
    .
    @Carola: Tack för din varma omtanke! =) ♥
    Kramar

    SvaraRadera