2013-04-13

Det går långsamt...
Ja verkligen... denna vinter har varit fruktansvärt lång.... Var e våren nånstans?!
Längtar verkligen!

Vi har haft det ganska bra annars på senaste tiden, det har varit fint väder - på så sätt att det har varit strålande sol nästan varje dag, men ändå väldigt kallt. Men allra helst skulle man se att det blir barmark och vår på riktigt.
Så man kan sätta igång på banan och få den springduglig så hundarna kan få komma igång o göra nåt äntligen.
Längtar tills man på riktigt kan gå normala långprommisar, backträna och komma ut i naturen.

Mkt hund har det som vanligt blivit.... gårdagen ägnades till stor del åt Bonus-flockens 3 Salukis som åkte till Hundfysioterapeuten Små & Stora Tassar för behandling och genomgång.
Själv passade jag på att köpa en massa hundmat o proppa frysen full med.

Idag har det varit mys med egna randiga råttor som inte gärna ville lämna soffan i det ruggiga vädret.
Sen tog jag en svängom till bästaste Ullis m flock som ville ha lite support o hjälp med behandling o rörelse-/stretch-check. D gick finfint.

I morgon blir det mera hund/ar... Hund-dejt med diverse små, stora o större jyx av alla de sorter - men som oftast så håller vi oss till vinthundsraserna. ;)
& de har lovat tvåsiffriga plusgrader o strålande sol.... hoppas innerligt. =)



...Just nu har jag fastnat i en bok... En bok som förvånande nog faktiskt påverkade mig mer än vad jag trodde eller var beredd på att den skulle göra.
Jag hittade den liggandes på bordet i en hög med andra böcker... Husse hade hittat den på bokrean... Det är Johanne Hildebrandts "Krigare - Ett personligt reportage om de svenska soldaterna i Afghanistan".
Kan rekommendera den, den är bra.
...För jag har ju "En Sån" vän... och med "En Sån" så menar jag någon som varit soldat på flera utlandsmissioner, bl.a i just Afghanistan.
Senaste gången var nu några år sedan... men när jag läser boken så är jag tillbaka i funderingarna och oron... Vad kommer hända, hur är läget... hur kommer det att gå.... kommer det gå bra...
Sista SMS:et från flygplatsen......
Som hemmasittande vän kvar i Sverige så är man ganska maktlös... man är orolig men känner sig ändå fånig... Det är svårt att sätta fingret på känslan. Man traskar omkring i sin trygga bubbla här hemma medan de är där o blir beskjutna, sprängda m.m.
Varje mail lr brev är en indikation på att vännen åtminstone är vid liv... eller iaf var det när mailet/brevet skrevs.
Första SMS:et när det är leave o planet har landat på svensk mark.... och så nedräkningen tills det är dags för återresan tillbaka igen.... Sista SMS:et......
Maktlösheten........

Jag kommer aldrig kunna förstå vad det är de upplever när de är iväg på utlandstjänstgöring. Det är heller inget jag någonsin skulle få för mig att göra själv. Jag nöjer mig med att vara imponerad av de som står pall - och fortsätter oroa mig när den jag bryr mig om eventuellt åker iväg igen...



Efter lite tyngre funderingar så lämnar jag er med 2 riktigt roliga snuttar från Utube:


Jag är så OTROLIGT impad av denna katt + matte!!!
Kan en katt så kan alla hundar!! =)


Garvar så tårarna sprutar..... !!!! :D :D :D :D

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar